jag har en underbar pappa, men på olika vis.

Ibland är han jobbig, men endå han är min pappa. Alla vi har dåliga sidor, som vi inte visar. Men jag erkänner, jag älskar han som han e. Alla är födda olika, men är lika mycket värda. När han åker på jobb, jag saknar ju han när han stänger dörren.. Men när han åker på semester långt här ifrån då kan jag inte hålla tårarna borta. Det dröjer evigheter innan jag ser han igen.. Och det är precis samma sak när jag ska på semester och är borta en längre tid.. På fredag åker han till Thailand igen och när han kramade mig och sa hejdå. Jag började gråta, men försökte dölja det. Min mamma och min pappa kommer inte vidare bra överens ibland. Och hon skyller alltid på honom för allting. Han har ljugit för mig men jag orkar inte när min mamma & pappa ska bråka. Han blir mer ledsen än arg. Han vet att han ska ta hand och mig, men han en person som hindrar han. Min styvmamma Nina. Han brydde sig om mig hela tiden förut. När mamma och pappa var tillsammans. Men nu är det borta.